Hej!
Bella sov hos mig från fre till lör så vi red tillsammans igår på Lars och Ferran. På för middagen sen åkte bella hem vid 12 och då gick jag ner till stallet och mockade och fixade. Då kom det värdens skit väder med massa åska regn och blåst. Jag var själv hemma för att mamma & pappa var i norge. Jag är livrädd för åska så jag gick till grannarna och satt där och tölade ett tag sen så gick jag in för att jag skulle duscha och göra mig iordning för att jag skulle vara barnvakt i stan igår.
Men när jag kom in så ringde hem telefonen och jag svarade.

- ja hej det var Helen här
- Hej!
- har ni en stor svart katt?
- nja grå svart...
- långhårig
- japp det stämmer
- okej för det ligger en överkörd på vägen här uppe hos oss. så det vore ju bra om ni tog hand om den.
-öh ja.. okej.. hejdå!

Jag blev schockad och insåg att det antagligen var min Abbe <3 jag sprang ner med gråten i halsen till grannen och frågade om någon kunde följa med mig upp och titta om det var han.. Jag fick sällskap och när vi kom dit så ville jag allt annat än tro mina ögon. 
För i vägkanten låg MIN älskade katt<3 aldeles blöt och livlös :'(
Jag insåg efter några sekunder vad som hade hänt... blev så himla ledsen!
det endå som har gått runt i mitt huvud sen dess är samtalet från grannen  och även snynen/bilden i huvudet på honnom död vid vägkanten...

Varför? jusst när jag var hemma helt själv också...

Jag tycker att det är så sjukt jobbigt när någon dör :/ det har varit för mycket av det senaste åren. mormor, morfar, kusinbarn,  Zamba, hebbe, Blacken, och nu abbe...
♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥
vila i frid!
♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥
Natti!